Så nu, kära läsare, kliver jag ut ur min korvgarderob: Jag gillar korv! Okej så var det sagt... Nu är det inte så att jag förbehållslöst slukar varenda liten korvsnart som dyker upp under näsan på mig, nej då, riktigt så långt har jag inte fallit. Jag dreglar gärna över fina korvreportage som det på taffel häromsistens, om en brittisk korvbutik på Kungsholmen i Stockholm. Men hur ska man kunna komma i åtnjutande av sån fin korv när man , som jag, bor i lilla Kramfors?
Jag får helt enkelt nöja mig med det som finns i vanliga mataffären, och glädja mig över tanken på att nästa gång jag är i storstaden söka upp ett lämpligt korvetablissemang och frossa bland läckerheterna. För det är en gång så att i korven kan man gömma både det ena och det andra, och exakt hur jag ska kunna bortförklara att jag sätter i mig skumma tillsatser får jag väl ta mig en funderare på. Jag kan kanske rättfärdiga det med att jag sällan sätter i mig andra saker med skumma tillsatser. Färdigmat, läsk, chips och sådant är verkligen sällsynt i min tillvaro. Så sällsynt att jag kan unna mig en korv då och då.
Jambalaya var min barndoms något mytomspunna rätt. Den skulle hottas till med TABASCO. Man bör ha i minnet att detta var tidigt sjuttiotal, då ingen hört talas om färsk chilifrukt eller fefferoni, än mindre om chorizo eller salsiccia. Jambalaya var exotiskt och min mamma var cool som fixade käk som hettade till i munnen. Och jag var ett sällsynt barn som hellre åt mammas Jambalaya än mesig barnmat som spaghetti och köttfärssås.
Dock var inte mamma så förtjust i paprika och, med all respekt morsan, ingen riktig creolare skulle kunna tänka sig att laga Jambalaya utan paprika. Den ingår som en bas tillsammans med blekselleri och lök, något som kallas för "the holy trinity" i södra USA och som ingår i den berömda soppan "Gumbo". Så här kommer nu min version av Jambalaya. För alla slavar under GI-metoden och till er övriga som tycker att det är smaskigt så har jag tagit råris. Man kan också byta det mot vanligt långkornigt ris. Hur nära nåt slags original den ligger ska jag låta vara osagt, men gôtt blev det. Håll till godo!
Jambalaya
för 3-4 hungriga individer
1 gul lök
1 röd paprika
3 blekselleristjälkar
3-4 klyftor vitlök
2,5 dl råris
1 brk hela tomater
olivolja
3 dl buljong (fisk-, höns- eller grönsaks-)
3 rejäla chorizo
200 gr skalade räkor
basilika, oregano
tabasco
Fräs lök, selleri och paprika i mindre bitar i olivoljan tills de mjuknar utan att få färg. Tillsätt pressad vitlök, rör runt och hä i tomaterna. Låt det koka upp och bubbla några minuter. Tillsätt sedan riset och buljongen. Dutta i lite tabasco 3-4 droppar om du har en nyöppnad flaska. Koka en halvtimme tills riset blir klart. Fräs under tiden chorizon i skivor i lite olivolja. När riset är klart blandar man i korv och räkor. Smaka av med örterna och nu känner du om det behövs mer tabasco. (Den hottar liksom till sig medan den kokar så det är bra att ta i lite i taget.)
Det finns säkert hundra recept på Jambalaya, den liknar ju Paellan till sin natur, dvs. man stoppar i lite av det man har hemma. Kyckling funkar också och bacon kan säkert sätta sprätt. Jag skulle nog stoppa i lite majs nästa gång för färgens skull. Vegetarianer kan göra basen med grönsakerna och sedan drämma i en burk blandade bönor, eller nyskördade haricot verts från landet. Det går att göra om på så många vis. Är ni lyxiga och älskar skaldjur så stoppa i krabba och hummer vet ja! Lycka till!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar